Dystopi, framtidsskildring(?) som får en att tänka på Hunger games, men utan jakten och våldet. Miqi bor i en stad som klarat sig undan Klimat kriser och sjukdomar. Dom är de enda överlevarna. Dom har kartan sett hur de kan gå om patriarkatet, kapitalismen, egoismen och individualismen får styra. Inget lyx, ingen privata egendomar, allt är gemensamt, inga pengar, utan alla hämtar bara ut mat och sådant man behöver. Alla cyklar och äter veganska mat. Alla beslut tas demokratiskt på stormöten och man jobbar tillsammans för att ”Tillsammans bygga världen ny!” som man ofta skanderar. Man har inga föräldrar och syskon. Sådana relationer skapar lätt egoism. Sex är helt legio, helt oromantiskt, och avund och svartsjuka hör till det man inte ska känna. Men för Miqi är det lite för mycket som hela tiden stör. Det tar slut med Miqis kille när hon lite spontant har sex med en av de blivande tjänare (ledare). Miqi börjar misstänka att han kanske är involverad nån konspirerande elitgrupp. Och v